Stridsyxans historia

Stridsyxan är tillsammans med spjutet och klubban ett av människans absolut äldsta vapen. Det är troligt att de allra första stridsyxorna också användes för att exempelvis hugga ved. Med tiden började man dock utveckla yxor som endast var ämnade för strid. De yxor som man utvecklade blev senare kända som stridsyxor. I Europa så har man gjort fynd av stridsyxor från medeltiden och renässansens arméer. Stridsyxornas design skiljer sig inte särskilt mycket åt från dessa tidsepoker. Man kan däremot göra en tydlig indelning mellan stora och små stridsyxor som man hittat från den tiden, där den mindre yxan ofta bars i bältet av både ryttare och fotsoldater. Dessa yxor var också vanliga vid bondeuppbåd eller vid självförsvar mot stråtrövare. De kunde även användas som kastyxor på något av de europeiska slagfälten.

Fynd från forntiden

Under 2017 genomförde man arkeologiska utgrävningar mellan Lösen och Jämjö i Sverige. Redan tidigt i arbetet hittade man ett fint silverfat, en yxa och en grav. Att hitta fynd vid utgrävning är inte helt ovanligt i Sverige. På ett ställe hittade man även en doppsko som satt i ett vackert silverfat. På doppskon fann man också en datering och man kunde efter lite efterforskningar utläsa att den tillverkades under vendeltiden för ungefär 1 400 år sedan. Forskarna tror att doppskon på ett eller annat sätt har tillhört ett vasst föremål. Exempelvis så är det troligt att den suttit längst ner på skidan till en yxa eller en kniv för att skydda delar av udden från slitage. Man tror vidare att graven tillhör en rik godsägare eller dylikt då mycket av det som hittades hade ett stort värde under vendeltiden. Arkeologerna kommer nu att fortsätta sina utgrävningar i området då man tror att det kan finnas fler liknande gravar.

Vikingarna och stridsyxor

Under vikingarnas tid fick stridsyxan lite av en renässans. Vikingarna var kända för att använda stora stridsyxor som var tillverkade av järn. De nordiska smederna förändrade yxornas form genom göra tunnare blad och längre skaft. Dessa vapen kallades för ”danska yxor” av britterna och fransmännen. En annan detalj i dessa yxor var att bladet till yxorna alltid var bredare vid eggen än det var vid skafthålet. Yxornas skaft var vanligtvis en meter långa. Det fanns också en rem som satt fast i skaftet för att man skulle bära yxan på ett bekvämt sätt när man var ute och gick. Dessa yxor levde kvar i Norge långt in på 1600-talet. Yxorna användes då av bönder och gick under namnet bondeyxor. När en viking dog i strid så var det vanligt att man begravde den personen med nya kläder och med olika ritualer. idag finns begravningsbyråinfo.se som ett bevis på att tiderna verkligen förändrats.