Stridsyxan är tillsammans med spjutet och klubban ett av människans absolut äldsta vapen. Det är troligt att de allra första stridsyxorna också användes för att exempelvis hugga ved. Med tiden började man dock utveckla yxor som endast var ämnade för strid. De yxor som man utvecklade blev senare kända som stridsyxor. I Europa så har man gjort fynd av stridsyxor från medeltiden och renässansens arméer. Stridsyxornas design skiljer sig inte särskilt mycket åt från dessa tidsepoker. Man kan däremot göra en tydlig indelning mellan stora och små stridsyxor som man hittat från den tiden, där den mindre yxan ofta bars i bältet av både ryttare och fotsoldater. Dessa yxor var också vanliga vid bondeuppbåd eller vid självförsvar mot stråtrövare. De kunde även användas som kastyxor på något av de europeiska slagfälten.
